Det är inte lätt att veta hur mycket man ska berätta för sin personal om sitt privatliv. Det är i alla fall en balans som jag kämpar med.
Jag är av den uppfattningen att det är viktigt att skapa en atmosfär och kultur där alla anställda känner att de kan prata med sin chef om vad som händer i deras privatliv.
Att chefen vet om personliga kriser eller svackor är avgörande för att kunna veta vilket ledarskaps som krävs. Det är nämligen enligt min mening helt omöjligt att inte privatlivet påverkar jobbet. Det gäller självklart också tvärt om. Vad som händer på jobbet kommer att påverka privatlivet. Därav är det av största vikt att personalen vågar och känner att de kan prata med sin chef om vad som händer.
Detta står lite i kontrast till vad jag tycker att jag kan dela med mig till min personal om mitt egna privatliv. Jag vill absolut INTE hamna i en situation där min personal känner att jag har så mycket eget att hantera att de inte vågar berätta vad som händer i deras liv. Vår personal får aldrig tänka ”jag kanske inte ska berätta detta för Anna just nu, hon har tillräckligt med sitt eget för att orka med mina problem”.
Det fungerar dock inte att vara helt tyst om vad som händer i mitt privatliv. Om jag aldrig delar med mig så kommer min personal inte heller att göra det. Chefen visar vägen brukar jag tänka. Det är här dilemmat uppstår.
Det är en fin balans gång mellan att berätta precis så mycket att jag bidrar till en öppen atmosfär, men inte betungar mina anställda. Självklart är det också som så att mitt eget jobb påverkas av mitt privatliv. Mitt ledarskap kommer att påverkas av hur jag mår. Det är ännu en anledning till att personalen måste veta vad som försiggår.
Jag har landat i att jag översiktligt kan berätta vad som händer, men inte gå in på några detaljer.
Det är upp till varje chef att hitta sin egen gräns på vad som är lagom att berätta om sitt privatliv. Tänj gärna lite på gränserna och se vad som händer. Upptäck vad som är en skön gräns för just dig.
Kom dock ihåg det viktigaste:
Skapa en atmosfär och kultur där varje anställd vågar berätta för dig som chef vad som händer i deras privatliv. Framförallt måste de våga berätta för dig om deras privatliv påverkar deras jobb så pass mycket att de behöver extra stöd eller minskning på arbetsuppgifter under en begränsad period.