Alesso avslutade Summerburst igår genom att spela ”Heroes”. Mäktigt avslut.
Alla kan vi vara hjältar. Alla kan vi bidra. Alla kan vi göra någonting. Det är vi själva som sätter gränserna.
En coachningfråga som ofta används är ”om allting vore möjligt, om det inte fanns några begränsningar vad skulle du göra då?” Frågan är till för att öppna upp tanken, en hjälp för att kunna se nya vägar och lösningar.
Problemet med de allra flesta som får denna frågan är att de inte klarar av att tänka så öppet. Realismen kopplas direkt på. Inte ens i ett tankeexperiment klarar många av att släppa löst sinnet (inklusive jag).
Tänk om allting vore möjligt, tänk om du skulle kunna göra vad som helst?
Hade du levt det livet du lever? Hade du fattat många av de beslut som du gör i nuläget?
För min egen del är det rädslor som kicka in. Rädsla för att misslyckas, rädsla för det okända, rädsla för förändring.
Rädsla är för det allra mesta någonting som hindrar mig, som sätter stopp för mig.
Vi vet alltid vad vi har, men vi kan aldrig vara helt säkra på vad vi kommer att få. Rädsla.
Vad händer om du kommer fram till att du vill resa jorden runt, att du vill börja på poledance, att du vill bli mästare i trädgårdsskötsel, att du vill bli president i USA, att du vill springa ett marathon, eller att du vill bli VD för ett stort koncern företag?
Kommer du att våga eller kommer du låta rädslan hindra dig från att ens försöka?
Själv ska jag våga! Våga så mycket som det bara går!