En anställd kom och bad mig att hålla i en workshop i misslyckanden. Bakgrunden var att hennes närmsta chef hade gett henne kritik och hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera det.

Jag tog mig en funderar på detta igår.

Den absolut första instinkten när en får kritik är att försvara sig. Hur dina försvar ser ut beror mycket på hur du är som person. Det kan handla om att du vill förklara bort kritiken eller att du snarare vill gå till attack mot den som gav kritiken. Många barn skapar ofta mycket drama när de får tillsägelser eller börjar gråta.

Att försvara sig är helt naturligt och är en inbyggd process för oss människor. Problemet är att du inte tar särskilt mycket lärdom av kritiken när du går in i en försvarsposition.

Att misslyckas är en del av livet och det är så vi lär. Om vi tittar på sport så är det genom misslyckanden vi blir bättre. Exempelvis ska jag lära mig att göra en piruett i konståkning kommer jag att misslyckas gång på gång ända tills jag har lärt mig hur jag ska göra. Min piruett bli bättre och bättre genom utveckling och inlärning.

Att vi behöver träna för att bli bättre inom sport är självklart.

Varför är det inte lika självklart att få kritik och se det som ett sätt att lära sig att bli bättre?

Min konståkningslärare gav mig tips hela tiden. ”Anna tänk på att ha en stadig arm, ut med benet…” osv.

Är det inte precis samma sak som händer när vi ger kritik till våra anställda? Istället för att prata om stadiga armar och raka ben kanske vi säger ”Om du har en tydligare struktur på din text kommer det vara enklare att hänga med”. Om jag inte går till attack mot min konståkningstränare, varför ska jag då göra det till min chef? Jag tyckte om min tränare för att hon sa till mig att sträcka på benen.

På samma sätt som vi tycker att en tränare har rätt (till och med bra) att hjälpa oss när vi utövar sport, borde vi tycka att en chef har all rätt att ge oss kritik.

Om vi kan skifta vårt synsätt på kritik och se det som en helt naturlig del i vår utveckling kommer våra försvarsmekanismer inte alls kicka igång på samma sätt. Vi avdramatiserar helt enkelt situationen. Den som ger kritik behöver inte vara så nervös och den som tar kritiken använder den som information för hur hen ska lyckas nästa gång.

Rådet till vår anställda blir alltså slutligen:

”Lyssna på kritiken och försök dra lärdom av den. Tacka för att din chef ger dig chans att utvecklas. Genom att du analyserar vad som gick fel kan du skapa förutsättningar för att lyckas bättre nästa gång”.

Vill du träna på att både ge kritik och ta kritik hittar du mina kontaktuppgifter här.