Beslutsångest. I Sverige har vi många val att förhålla oss till. Vi står för våra egna beslut och vi vänder oss inte till högre makter för att få vägledning. I Sverige finns de grundläggande behoven i de allra flesta fall tillgodosedda och därmed har vi möjlighet att fokusera på andra saker. Eftersom vi är så inriktade på självförverkligande handlar jobbet nu istället om autonomi, kompetens och tillhörighet.

I onsdags publicerade DN en artikel som lyfter upp den senaste rapporten från World values survey. World values survey gör mätningar på frågor som handlar om familj, arbete, religion, politik, samhälle, vetenskap, trygghet, säkerhet, framtid mm. 61 länder deltog och 1200-5000 personer i varje land svarade på drygt 1000 frågor. Se länk här. 

Sverige brukar ofta klassas som ”lilla landet lagom”, men ser man till våra värderingar är vi extrema. Vi är det land där människor har starkast fokus på självförverkligande samtidigt som vi har minst tro på auktoriteter och traditioner. 

Igår var jag på ett seminarium som tog upp den senaste forskningen inom motivations och ledarskap. Intressant var att föreläsaren började med att ta upp just denna karta som publicerades i DN:

FullSizeRender

Det är stor skillnad på varför folk jobbar om man exempelvis jämför med Marocco och Sverige. I Marocco jobbar man framförallt för att kunna tillgodose sina grundläggande behov som vatten, mat och tak över huvudet. I Marocco så tror individen mycket på religion och auktoritet. Kämpar individen för sin överlevnad är ens värderingar inte det som står i fokus. Det spelar ingen roll om företaget man jobbar för inte har värderingar som stämmer överens med ens egna- det viktigaste är att skaffa mat på bordet.

I de allra flesta fall räcker lönen i Sverige till en liten etta, mat för en månad och något nöje. Eftersom de grundläggande behoven är tillfredsställda har vi nu möjlighet att fokusera på andra faktorer.

Detta ställer givetvis speciella krav på svenskars ledarskap. Först och främst kan vi inte rakt av köpa management litteratur från exempelvis USA eftersom de i mycket högre utsträckning tror på traditionella värderingar och auktoriteter.

Framförallt måste vi förstå hur viktiga värderingar är för att vi ska trivas. Eftersom vi är så inriktade på självförverkligande handlar jobbet nu istället om autonomi, kompetens och tillhörighet. Jag som ledare måste känna till mina egna drivkrafter och vad jag vill. Mina medarbetare måste vara medvetna om sina egna värderingar. Genom att vara medveten om detta så skapas mycket större engagemang på jobbet.

Chefen ska inte se till att de anställda fullgör sina plikter och lojalitet gentemot företaget. Chefen ska istället se till att företaget tillgodoser individens behov och möter dennes värderingar.

Genom att tillgodose personalens behov och värderingar kommer engagemanget för organisationen att lyfta markant. Enligt seminariet idag så kan engagemanget i en organisation höjas med 30 % genom att personalen är medveten om sina egna personliga värderingar.

Detta innebär alltså att vi inte ska börja att prata om organisationens värderingsgrund utan vi ska stället börja på individnivå och i det personliga. Utmaningen är sedan som ledare att kunna tillgodose personalens värderingar och applicera dessa på organisationsnivå. 

Lyckas jag som ledare förstärka individens värderingar, bekräfta dessa och föra samman dem med organisationen kommer ett stort engagemang att uppstå för att föra företaget framåt.

Seminariet hölls av SelfLeaders och jag tyckte att det var mycket bra! Föreläsaren hette Jan Artem Henriksson.