Så var min sista kursvecka slut. Det har varit så otroligt lyxigt att vara iväg på hela två kurser. Jag har både lärt mig och återupptäckt mycket om mig själv och vad som är viktigt i mitt liv. Jag tror att det är så betydelsefullt och centralt att då och då stanna upp och göra en scanning av sitt liv. Vart är jag påväg, vill jag komma dit och hur ska jag iså fall förhålla mig till det?
Denna kursen upplevde jag saknade en röd tråd och var inte riktigt lika sammanhängande som förgående vecka. Någonting som vi verkligen har fått jobba på dock, är det coachande förhållningssättet. Det genomsyrade i stort sätt hela kursen. Att ha en undersökande och frågande attityd återkom i nästan alla övningar. Vi fick också jobba mycket med avslappning och göra egna meditationsövningar.
Det fanns specifik två stycken övningar som jag fastnade mycket för. Den ena innebar att vi skulle rita upp en livslinje där vi markerade utvalda händelser som hade betytt mycket för oss och som vi har påverkats av. Dessa händelser skulle vi sedan gradera mellan – 10 – 10 vilket innebar att det blev staplar både nedåt och uppåt. Ritar man en linje mellan dessa linjer blir det som en sinuskurva. Symboliken var att livet har upp och ner gångar, att det är helt normalt, annars lever vi inte.
Sedan fick jag en liten smäll på fingrarna. Vi fick göra en övning där vi skulle prioritera de viktigaste personerna i våra liv. Jag tyckte det var otroligt svårt och kände mig inte helt bekväm med att göra det, att prioritera relationer känns sådär tycker jag. Efter en stund så gick vi igenom övningen och jag missade det uppenbara. Självklart ska jag prioritera mig själv först, jag är den viktigaste personen i mitt liv. Det hade jag inte haft en tanke på. Det var en liten ”suck känsla” över det. För ca ett år sedan skrev jag mitt mest lästa blogginlägg som handlar just om hur viktigt det är att prioritera sig själv först. Det kan du läsa här. Jag tycker att det är någonting som jag verkligen har jobbat med, att tycka om mig själv och inse mitt värde. Och så kommer det en enkel övning och jag glömmer bort att prioritera mig själv först. En bra påminnelse om att självkänsla är en färskvara och någonting som jag behöver jobba med konstant i mitt liv.
Just nu känner jag att jag verkligen har landat i mig själv och känner mig avstressad. Jag ser fram emot resten av sommaren, jag ska jobba i två veckor till innan det är dags för min semester. Därefter händer det spännande grejer i höst, det får kommande inlägg handla om 🙂
Kvinnan som höll i kursen heter Sara, hon var mycket charmig, inbjudande och hade framförallt stenkoll på det coachande förhållningssättet. Hennes verksamhet hittar du här.