I åtta år var jag beroende av en människa. Vi blev tillsammans när jag var 14 år gammal och jag gjorde slut med honom strax innan jag fyllde 20. Efter det var vi, enligt min mening, bästa vänner i 2 år. Jag hade antagligen inte varit där jag är idag utan honom, framförallt hade jag aldrig klarat av att göra så mycket på så kort tid. Han var den som stöttade mig, trodde på mig, vågade sätta gränser, öppnade upp för andra världsbilder och vågade ta känsliga diskussioner. Framförallt stod han ut med mig. Det kan inte alltid ha varit lätt. Sedan ett år tillbaka finns han inte längre i mitt liv. Av olika anledningar kunde vi inte längre ha någon kontakt. Det har varit ett tufft år. Det kändes som en stor bit av mig försvann och hur gör man när en stor bit av sig själv plötsligt försvinner? Samtidigt har det varit ett otroligt lärorikt år. Jag har jobbat hårt med mig själv. Det är ganska skrämmande egentligen. Att vara beroende av en annan människa för att vara lycklig. Jag ansvarar själv för min egen lycka. En människa kan av olika anledningar alltid försvinna. Du är den enda som alltid kommer att finnas kvar. För att kunna leva ett liv där du mår bra måste du hitta själv hitta nycklar som du själv kan använda dig av. På min vägg finns det ett citat från Dalai Lama:
Do not let the behaviour of others destroy your inner peace.
Vad kan man då göra för att ta hand om sig själv? Det är naturligtvis väldigt individuellt. Jag skriver mycket dagbok. För att kunna hantera känslor måste jag först definiera dem och förstå dem. Att ta hand om mig själv kan även innebära att omge sig av vänner som jag vet vill mig väl och som ger mig energi. Träning är för mig superviktigt för att må bra. En bra start kan vara att inse att det är just JAG som ansvarar för att jag mår bra. Jag kan aldrig lägga över det ansvaret på en annan person.
Trackbacks/Pingbacks